Första steget när det gäller att börja träna agility är att ha viss grundlydnad på sin hund vilket innebär att hunden har närmat sig året och slutat att växa så där jättemycket som dom gör ett tag. Visst kan man gärna låta en valp gå genom tunneln några gånger och gå på olika naturliga hinder i skogen för att träna lite balans men det är inte något som ska tränas målmedvetet utan blir mer som en del av vanliga miljöträningen och den får prova lite av varje. Det man börjar med är att lära in de olika hinder som finns. Det viktigaste är att man tar det lugnt och lär in ett rätt utförande, farten får komma in senare när hunden har blivit säker på vad som ska göras. Att ta hjälp av en instruktör eller någon som kan är grundregel nummer ett. Det är så dumt att lära fel, lätt att skrämma eller göra något annat som ger massor med merarbete och obehag för hunden bara för att du är dum nog att försöka själv (försvarstalet när det gått fel brukar börja med att det ser ju så lätt ut så jag trodde…)

Det finns massor skrivet om olika hinder som jag inte tänker upprepa men i korthet så är min erfarenhet att slalom är det hinder som tar längst tid att få hunden att utföra självständigt, men bland det mest utmanande i inlärning. Och att gungbrädan ger du ”Fan i” (enda gången man får svära som instruktör) tills du har balansbommen klar och en kunnig medhjälpare. 

Vad kan man då börja med. Hopphinder, däck, tunnel, långhopp och bord räcker till många timmars bra aktivering. Men det första du ska börja med är precis som vid annan träning. Rastning, uppvärmning och gärna lite massage av lederna som kommer att få jobba mest. Detta gäller även dig själv!

Hopphinder kan varieras i det oändliga men lär dig redan från början att vara på båda sidorna om hunden, samt att skicka och kalla in i olika kombinationer. Det enda man inte gör är att ta hinder fram och tillbaka då denna typ av hoppning inte förekommer mer än mycket undantagsvis och då i allra svåraste klass. När det gäller de andra hinderna gäller samma sak där. Du ska kunna vara på höger sida, vänster sida, skicka och kalla in. Detta för att hunden ska lära sig att lyssna på vad du säger oavsett vart du befinner dig i förhållande till den. Att detta är praktiskt även till vardags kan man ju se när det gäller att hunden lyssnar oberoende av vart du är och inte bara hoppar in i bilen om du står på en viss sida om den. Denna träning med att variera sin position börjar jag med nästan direkt dvs. redan efter det att hunden har utfört hindret med hjälp några få gånger. Låt den inte få en vana av att du måste vara på ett visst ställe i förhållande till hunden för att den ska förstå vad genom eller hopp betyder.

Att träna tillsammans med någon är mycket bra då man får en medhjälpare som kan vara den förlängda arm man behöver för att hjälpa till mellan två hinder, ta emot hunden vid fjärrdirigeringar, ställa ut godisskål eller ta bort densamma. Ett annat stort plus är ju att det är roligt och lärorikt och att man då kan jobba växelvis med hundarna så dom får lagom med paus lite då och då.

När man har kommit lite längre och börjat få ordning på alla hinder är det kombinationsträning som gäller. Hela banor tar man inte så ofta. En ”box” tex. kan ju varieras i mängder med kombinationer och de flesta av dessa dyker upp på tävlingsbanor. Variera hopphöjderna, variera vinklar, antal hopphinder, avståndet mellan från ca 6 meter ner till 4 meter och göra olika svårigheter med frestande ”fel hinder”. Att rita av bankombinationer från tävlingar är en bra idé, även på nätet kan du hitta massor, nästan för mycket ibland av tips men plocka det bästa och strunta i resten.

Ett vanligt fel jag ser som domare är att förarna inte har gått banan ordentligt och verkligen tittat på den. Ett tips är att sätta dig ner på huk och försöka att se banan ur hundens synvinkel, kanske ser du då varför vissa hinder är mer inbjudande än andra. Vad ser hunden när han kommer ut ur tunneln eller däcket? Hur lika är egentligen balansbommen och gungan? Ser han pinnen mot den bakgrund som är? Se till att du kan banan ordentlig så kan ni göra ert bästa för att lyckas bra på tävlingen. Skriv dagbok och rita av svårigheterna på tävlingen. Här har du bra saker att ta hem och träna på. Och framför allt, ha det roligt med hunden. Bernern kan mycket väl hålla sig inom idealtiderna men storleken gör att vi måste utnyttja en snäv linje utan allt för stora omvägar. Och är du bara felfri så vet man ju inte hur långt det kan räcka den just den dagen! Våra hundar är stora och tunga så tänk på att träna lagom mycket på de mer påfrestande hinderna och glöm inte uppvärmning och gärna stretching efteråt så kommer ni att få många trevliga tävlingar under åren. Min första berner Ixion gjorde sitt livs bästa lopp vid 9,5 års ålder så visst går det.